Denna sida består av grubblerier jag hade runt 2010. Är något av intresse så ta det gärna och grubbla vidare. Jag kommer inte ändra något av det jag redan skrivit, utan istället kan det komma nya grubblerier som ersätter tidigare. På så sätt kan man se grubbleriutvecklingen. Det är inte ett försök att påvisa någon Gudomlig sanning, utan bara en lek med tankar.
I
För att kunna utveckla ett GUDSMEDVETANDE krävs ett SJÄLVMEDVETANDE. Människan är den första varelsen med ett Gudsmedvetande. Möjligheten till Gudsmedvetandet genom ett självmedvetande gör människan till människa.
II
Gud har skapat allt. Gud är den yttersta orsaken till allt som existerar. Gud är källan till liv - eftersom Gud är liv. På Guds initiativ strävar såväl den fysiska som den andliga skapelsen efter att frambringa liv.
III
Från det skapade universum och jordklotet – dessa kroppar - utvecklas levande celler som bygger upp allt från till exempel alger, till mer komplexa strukturer. Stillastående växters kroppar blir genom evolution, rörliga djur som vidareutvecklar kroppsliga sinnen genom att ta intryck från den materiella världen och får därmed en medvetenhet om sig själv – en själ. Dessa självmedvetna varelser - vars medvetenhet till en början endast baseras på kroppsliga intryck – utvecklar med tiden även en medvetenhet om den ande som Gud tillfogat dem för att kunna ta del av andevärldens intryck. Från att djuret till en början är omedveten om denna ande utvecklar den med tiden en medvetenhet om denna. Denna medvetenhet om sin ande gör henne till människa som Gud kan kommunicera med. Djuret blir då Gudsmedvetande.
IV
Denna Gudsmedvetenhet gör människans till den enda varelse som medvetet kan föra en kommunikation med andevärlden. Hon kan då exempelvis kommunicera med Gud och ta del av Guds vilja med människan som Guds avbild. I och med Gudsmedvetandet följer också en insikt om liv och död ur ett andligt medvetandeperspektiv. Denna insikt, i kombination med det högt utvecklade kroppsliga hjärnan, skiljer oss från andra varelser och ger oss makt. Vi får möjlighet att råda över dessa och därav följer ett särskilt ansvar inför Skaparen.
V
Varelser som inte utvecklat denna Gudsmedvetenhet har således inget ansvar i förhållande till Gud och kan inte ställas till svars på ett individuellt plan. Detta gäller djuren, men även människor, till exempel små barn och vissa med handikapp. Dessa är under Guds ansvar. Då dessa sistnämnda ändå är människor, står de som en del av mänskligheten under en kollektiv skuld som mänskligheten har gentemot Skaparen. Detta på grund av att den första människan Gud kontaktade inte gjorde det hon av Gud var ämnad att göra, med sin Gudsmedvetenhet lyssna till Gud som kallar. Människan har den unika förmågan att lära känna Gud och hans vilja med henne, men den första människan valde att bortse från sin Gudsmedvetenhet och nöja sig med sin självmedvetenhet. Hon valde att rikta fokus till kropp och själ och förneka sin ande. Den första människan var som individ en människa, men även grunden till den blivande kollektiva mänskligheten som blev till när den första mannen och kvinnan blev till ett kött. Människan (man och kvinna) blev Människan (mänskligheten) Därför ser Gud till varje enskild individs behov i mängden, men samtidigt kollektivt som delar av en enda mänsklighet.
VI
Då den första människan var såsom ett nyfött barn i detta Gudsmedvetande hade Gud nåd med henne, då Gud är kärlek. Den Gudsmedvetande människan är som ett barn inför Gud och har efter sitt förstånd ansvar gentemot Gud, precis som ett självmedvetande barn (som ännu inte utvecklat Gudsmedvetenheten) efter sitt mått av förstånd har ansvar gentemot sina föräldrar. Den som är omedveten har inget som helst ansvar.
VII
Den varelse som först utvecklade Självmedvetenhet och därefter Gudsmedvetenhet blev den första människan och mänsklighetens början. Mänskligheten fick utvecklingsföreträde på grund av dessa högre medvetandetillstånd. Som Gudsmedveten blev hon lik Gud, Guds avbild och toppen på utvecklingskedjan.
VIII
I och med människans medvetna val att välja bort Gud i sin ande har hon med sitt val förändrat riktningen på den utveckling Gud ämnat för människan. Hon har syndat, gått emot Guds vilja. Men Gud kan göra ont till gott, ändra riktningen eftersom det är Gud som är Skaparen och upphovsman till allt gott.
IX
Människan har med sin kunskapstörst, på gott och ont, infört ”synd” i utvecklingskedjan mot en fullkomlig avbild till Gud, en fullkomlig människa. Den första människan valde att genom sin ande inte lita på Gud som skapare, utan såg sig först tvungen att efterforska huruvida Guds ord var sant enligt hennes eget, genom evolutionen, utvecklade förstånd.
X
Människan har med sin makt möjlighet att omforma skapelsen på gott och ont. Vi kan som enda varelse förstöra jorden fullt ut och därför kan Gud inte låta denna felriktade utveckling fortgå. Han kommer att sätta stopp för den och på grund av sin nåd har Gud inrättat en ny dimension där den rättfärdiga människan ska få leva, den människa som tar avstånd från det den första människan gjorde i sitt oförstånd och istället visar en ärlig vilja att följa Gud. Alltså, att ta avstånd från att tro sig vara högre än Gud eller att helt förneka sitt Gudsmedvetande. Det är denna dimension som människan skulle ha blivit inlemmad i från början om hon inte hade syndat.
XI
Via människans ande frågar Gud om hennes själ vill till denna eviga dimension och där erhålla en för denna tillvaro anpassad kropp. Detta val sker under jordelivet i vår dimension. Det är troligen även denna dimension som djuren med ande, men i sin omedvetenhet denna, ska föras till. De har ju i sin omedvetenhet ingen del i synden och ingen skuld inför Gud. Deras själar och andar kommer automatiskt dit då de följer sina kroppsliga instinkter som Gud gett dem genom evolutionen.
XII
Människan har med sin Gudsmedvetenhet fått möjligheten att till viss del gå emot dessa kroppsliga instinkter, till exempel om Gud kallar henne till att göra något annat genom hennes ande. Ibland handlar det om att själen måste välja mellan vad hennes kropp vill och vad Gud vill genom hennes ande. Ibland sammanfaller hans vilja med kroppens, då han vet att människan till viss del inte kan gå emot sina kroppsliga instinkter. Gud har ju skapat dessa. Men en del saker vill Gud att vi ska avstå eller behärska och vi har möjlighet att göra detta till skillnad från de varelser som saknar Själv- och Gudsmedvetande. Det är detta som ger oss förmånen att vara fullkomliga avbilder till Gud, om vi äger Guds karaktär vad gäller förmågan att välja rätt. Att välja rätt är att lita på den som skapat allt, att Gud har bättre översikt än vad människan har vad gäller frågan om att göra det som är Guds vilja, det vill säga rätt.
XIII
I den eviga dimensionen kommer inte djuren att jaga och äta varandra, som nu i den jordiska dimensionen, där detta beteende nu kan bli till en möjlighet för Människan att se att hon inte behöver följa den utveckling som gjort att djuren beter sig på detta vis. Med sin högre medvetenhet kan hon gå emot detta och överleva ändå. Gud använder djuren och deras beteenden för att människan ska ha något att jämföra med, något som är sprunget ur samma källa. Djuren visar att vi är en del av samma utvecklingskedja. Vi har en samhörighet, men är ändå väldigt olika. I och med att vi ser samhörigheten ger det människan möjlighet att visa respekt och vara ödmjuka. Gud använder djuren för att vi ska få möjlighet att visa på vår gudomliga karaktär, till exempel genom att visa på omvårdnad och kärlek även om de kan bete sig hotfullt mot oss. Genom människans synd har vi emellertid gjort djuren och naturen än mer hotfull. Människan är den mest kärleksfulla varelsen i utvecklingen, men också den mest elaka, båda dessa på grund av bruk eller missbruk av sin högre medvetenhet.
XIV
Universums storlek är enorm. Detta för att Gud vill visa människan hur värdefulla vi ändå är, vi som kan se allt ur detta perspektiv. Vi små människor kan utforska allt ifrån det största till det minsta och som i vårt högmod tror att vi kan förklara eller bortförklara även Gud, men universums storlek erbjuder oss en möjlighet att i respekt och vördnad hålla oss på mattan och inse att Gud är större än allt han skapat. Genom att utforska universum ser människan Guds makt och storhet, samt hennes egen maktlöshet i förhållande till Gud. Allt detta får oss att förstå hur unika vi är. När vi ser komplexiteten i skapelsen, dess genomtänkta storslagenhet i kombination med insikten om vårt unikum ges människan möjlighet att relatera till Gud genom anden.
XV
Eftersom Gud ser sig tvungen att utplåna denna skapelse som människan förstört och riskerar att förgöra, har Han i sin omsorg inrättat en ny jord, en ny materiell skapelse i den andliga dimensionen, i den nya himlen. Dit flyttas själen (personligheterna) - via anden - tillhörande de utan högre medvetenhet, samt rättfärdiga människor, alltså de som har en vilja att efter bästa förstånd överlämna sin egen vilja till förmån för Guds. De erhåller en för denna tillvaro anpassad evighetskropp. De människor som valt att tillbringa evigheten i denna dimension kommer inte längre behöva jämföra sig med djuren, de behöver inte heller universums storslagenhet för att veta sin plats i förhållande till Gud. De vet sin identitet som Guds avbilder, Guds avkomma till såväl kropp, själ och ande. De vet att de är Guds barn och att Gud är källan till deras existens och värd all ära. De har redan under livet i den jordiska dimensionen insett detta och visat viljan att med hela sin varelse ta avstånd från synden efter bästa förmåga, till förmån för Guds vilja. Därför finns ingen död i den kommande dimensionen. Guds barn äger inte död, varken till ande, själ eller kropp. Den nya kroppen är inte skapad under evolution. Den är fullkomnad och given den rättfärdige själen att klä sin ande. Detsamma torde gälla även djuren.
XVI
Gud skapar fysiskt kroppsligt liv genom sin helige Ande, ett omedvetet stationärt liv i olika stadier som sedan utvecklas till omedvetet rörligt liv som sedan Gud skapar en ande till. Livet utvecklas därefter till ett MED-vetande i olika stadier, via självmedvetenhet till Gudsmedvetande som ger möjlighet till medveten kommunikation med Gud. Allt som har ande, själ och kropp i olika stadier av medvetenhet – från omedvetet till Gudsmedvetet - har en möjlighet till existens i den andliga dimensionen, men endast människan har genom Gudsmedvetandet medveten insikt om detta.
XVII
När den första människan fick möjlighet till medveten kommunikation med Gud, kunde ingen annan varelse påverka henne så som Gud själv. Människan förstod att hon var något särskilt för Gud i förhållande till de andra varelserna. Hon lät sig inte styras av de lägre varelserna och förstod att hon var mindre än Gud. Därför lyssnade hon som ett barn till Guds ord. Utan att ha full insikt om Guds storhet lade hon sitt liv till Honom i full tillit, i tro. Hon följde Guds vilja att råda över alla andra varelser. På grund av denna tillit kunde
XVIII
Ett led på utvecklingen till målet att bli Guds fulla avbild innebär att sätta sitt jag, sin själ, på prov. För att pröva människans karaktär lät Gud en ond andevarelse, en satan, få tillgång till människans ande. Då skulle det visa sig om människan utan Guds hjälp i hennes ande, kunde bli frestad att göra något annat än det Gud visat henne. Om hon klarade detta karaktärstest, skulle hon fullt ut bli Guds avbild och lik Honom, evig i den andliga dimensionen. Annars skulle hon istället få Satans natur i sig, synden, lyda under förgängelsen i denna dimension och bli evigt död. Människan misslyckades. Hon lurades av denne satan att inte lita på Gud och uppmanades att istället använda sitt förstånd till att utforska sanningen i det Gud sagt innan hon beslutade sig att följa Honom. Människan fick först lov att upptäcka om det Gud sagt om evigt liv och evig död var sant. Men från den stund hon valde bort Gud i sin ande, förlorade hon det eviga livet och fick smaka den eviga döden. Dörren till evighetens dimension i Guds närvaro stängdes för människan, precis som Gud hade varnat henne innan satans frestelse. Människan släppte in satans natur, synden, vilket är ont.
XIX
Den första mannen och den första kvinnan som levde tillsammans med ett Gudsmedvetande räknades som EN varelse inför Gud. Det den ene gjorde tillräknades den andre. Gud ser till individen, men kan även räkna fler individer som ett; man/kvinna, nationer, folkgrupper. Även om människan är olika individer är vi EN mänsklighet, alla har samma ursprung och är dess avbild på gott och ont.
XX
Mänskligheten har gjort ett brott mot Guds, hennes Skapares, vilja med henne. Om mänskligheten på så sätt har syndat och därför mist sin likhet med Gud, måste mänskligheten ersätta detta brott för att åter bli lik Gud. Hon måste bli rättfärdig. En oskyldig mänsklighet förde genom en människa in något som Gud inte hade tänkt med henne, den andliga avskildheten från Gud. Därför måste den skyldiga mänskligheten göras rättfärdig genom att en oskyldig människa betalar skulden. Människan/Mänskligheten dog den yttersta döden. Att dö till kroppen är ingen större fara. Så fungerar de jordiska kropparna. Att dö till ande är att ”döden dö!” Om själen är levande genom att följa Guds vilja blir anden levande, men om själen lyssnar till annat, dör anden och det var det som skedde med oss.
XXI
Den jordiska kroppen är nedbrytbar helt enligt Guds modell, människans såväl som djurens. När människan följer Guds vilja genom att lyssna till Honom i sin ande, påverkas hennes själ och även hennes kropp till viss del. Gud är liv och Skapare. Omvänt fungerar det på samma sätt. Satan är ondska och synd och när människan släppte in detta kom det att påverka den redan nedbrytbara kroppen negativt genom hennes själs val.
XXII
Med sin Gudskommunikation hade människan all möjlighet att leva på växter och behövde inte likt vissa djur äta kött. Till och med många djur utan Gudsmedvetenhet klarade detta och kunde stå som vittnesbörd för denna vegetariska hållning. Efter syndens inträde i mänskligheten gav Gud tillåtelse för henne att sälla sig till de primitiva köttätande djurens beteende. Det är emellertid inte fel att dessa djur äter kött, men det var inte Gud vilja att människan skulle göra detta. När nu människan blivit syndig utelämnade Gud henne åt det beteende hon själv valt och gav henne tillåtelse bete sig på köttätande djurs vis. Hon var ju i detta fall som ett av dessa, vilket många människor än idag påstår oss vara…ett djur.
XXIII
Skapelseberättelsen, Adam och Eva, Kain och Abel, Noa, Babels torn är bibliska myter som förklarar tidlösa sanningar. Att Jesus ibland hänvisar till dess myter, beror på att det innehåller just sanningar och att människorna hade dessa myter levande i sig. Hade han börjat göra vetenskapliga avhandlingar för att bryta ned myterna, hade folket kanske blivit förvirrade och missat sanningarna. Det var bättre att få dem att applicera sanningarna i deras liv, de sanningar som redan fanns i deras inre genom dessa myter.
XXIV
När man läser Bibeln för första gången gör man klokt i att inte börja i slutet, Uppenbarelseboken och dess apokalyptiska form. Då är det lätt att hamna fel i konstiga läror som i värsta fall leder bort från Gud och sanningen. På samma sätt bör man inte börja med de mytiska texter som finns i Bibelns början.
XXV
Klokt är att börja läsa om Jesus, om hur Gud blev syndfri människa för att betala mänsklighetens skuld och därmed rädda människan till evigt liv med Gud i den andliga dimensionen. Jesus dyker ned mitt i människans historia för 2000 år sedan och visade på allehanda vis att han den en sådan människa som Gud hade tänkt sig från början. Han visar även att han även var Gud själv och därför värd att följa. Jesus sa till exempel att han skulle uppstå från de döda när han själv hade dött – något som också skedde. Här är det bäst att börja läsa bibeln, för om Jesus inte var den Bibeln påstår är det inte heller någon mening att bry sig om resten av Bibeln.
XXVI
Jesus fysiska kropp blev till genom Guds heliga Ande, som tillfogade honom sin gudomliga identitet och under Marias graviditet blev Jesus medvetande som alla andra foster. Gud lät Jesus utvecklas som en normal människa som växte i självmedvetenhet till Gudsmedvetande. När människan Jesus i sin omedvetenhet om sin gudom började kommunicera med denne som om det vore någon annan, upptäckte han alltmer sin samhörighet med Gud utan att se kopplingen till sin egen identitet som just Gud. Han blev med tiden mer och mer medveten som sin identitet som Gud, men aldrig fullt medveten om sin Gudomliga kapacitet innan han dog.
XXVII
Från befruktningen till dess att barnet utvecklat ett medvetande, följt av självmedvetande och Gudsmedvetande har Gud fullt ansvar för individen. Föräldrar och andra människor har förstås sitt ansvar också och även det självmedvetande barnet växer i ansvar i förhållande till sin omgivning, men Gud har det övergripande. Varefter det Gudsmedvetna barnet mognar och får möjlighet att kommunicera med Gud (här har omgivning, som till exempel föräldrar stort ansvar. För den första människan var Gud ”förälder”), får det ta allt större ansvar och Guds minskar till dess att den Gudsmedvetna människan har eget fullt ansvar över sin ande, själ och kropp i det jordiska livet. Efter döden ansvarar åter Gud för människors andar (med inkluderande själ) i samband med att kroppen åter blir till materiellt stoft. Människans personlighet (själ) rör sig i såväl den fysiska som i den andliga dimensionen, då själen är summan av intrycken från ande och kropp.
XXVIII
För människan gäller alltså följande: Gud skapar en kropp för att röra sig i den fysiska, jordiska dimensionen. Kroppen utvecklar sinnen att uppleva denna dimension med. Gud skapar även ande till denna kropp för att kunna röra sig i den andliga dimensionen. Från denna ande utgår Guds egenskaper som bland annat ger människan möjlighet att bli Guds avbild. Kroppen utvecklar ett medvetande, som senare efter födelsen successivt utvecklas till ett självmedvetande. När självmedvetandet utvecklats till ett Gudsmedvetande skapar Gud en kommunikation.
XXIX
En enskild människas utveckling är en sammanfattning av hela utvecklingskedjan på jorden, en evolution i miniatyr.
XXX
Människor som är omedvetna eller förnekar sin ande är likt djur, själsliga och kroppsliga. Deras själar släpper endast in intryck från kroppen. De kan emellertid i omedvetenhet få intryck från andevärlden eftersom de äger en ande, dock endast med Guds tillåtelse då han råder över de omedvetna andarna i förhållande till andevärlden. Människor medvetna om sin ande har han gett frihet att välja vad de vill släppa in. Dessa människor som förnekar sin ande håller fast vid att vi ”bara” är djur. De är oandliga och ur detta perspektiv kan man inte klandra dem för att de har fel. Har man inte kontakt med sin ande upplever man sig ”såsom” ett djur. (Skillnaden är i realiteten att människan har möjlighet till Gudsmedvetande oavsett om det är outvecklat eller förnekat.) Denna typ av människor brukar tillskriva djur och människor lika värde och hävdar ett det inte finns någon Gud.
XXXI
Kroppsliga, köttsliga varelser strävar efter att tillfredsälla sina kroppsliga behov. De har inte för avsikt att medvetet fylla sitt förstånd och riktar sina känslor så de är i harmoni med kroppens vilja. Även samvetet styrs av detta. Andlighet är inte att tala om.
XXXII
Själsliga varelser vill hela tiden mätta sin själ, tillfredsställa sitt förstånd och sina känslor, en del själsliga förknippar detta med att vara andlig vilket ligger nära till hands eftersom samvetet är en del av anden genom ”Hjärtat”, som även innefattar själen. Själslighet ligger emellertid närmare köttslighet.
XXXIII
Djuren är köttsliga och en del kan till och med visa ett mått av samvete på en själslig nivå, men då de är omedvetna om sin ande kan de inte medvetet bryta mot Guds vilja och har därför inte heller någon skuld i förhållande till Honom.
XXXIV
Gud har skapat allt och råder över detta. Han är ägaren som kan göra vad Han anser är rätt med sitt verk. Det som vi kan anse som slump kan likväl vara enligt Guds plan och mening. Att djur äter varandra behöver inte vara något som går emot Guds vilja. Djur vet inte vad död är ur ett gudomligt perspektiv då de inte har Gudsmedvetenhet. Djuren gör det Gud vill. Trots att de är självmedvetna har de endast medvetenhet om kropp ( i vissa fall – själ) och handlar efter deras instinkter. De lever i harmoni med Guds tanke med evolutionen, vars högsta mål är att frambringa människan.
XXXV
Gud har tillåtit människan att äta djur efter syndafallet, men oavsett om människan syndat eller ej så har Gud tillåtit henne att äta och jaga, så varför skulle Han inte kunnat ha tillåtit djuren att göra samma sak från början. Varför skulle de börja äta kött bara för att människan genom sin synd fick denna tillåtelse? De inkluderas ju inte i människans skuld, som omedvetna om sin ande. I Guds tanke torde det vara rätt att äta kött, vare sig människan syndat eller ej. Han skull aldrig ha godkänt det om det vore ont och Han ändrar sig inte för att vi syndar.
XXXVI
Gud använder djuren och växterna som bilder på olika saker som Han vill säga människan; Rytande lejon, lamm, duvan, arbetsmyran, sparvarna, liljan. I Jesaja står det att i fridsriket ska djur och människor inte jaga varandra. Efter människans synd så lyder djuren och delvis naturen under människan, istället för under Gud genom människan. Vi påverkar den jordiska skapelsen och sätter den ur den balans som Gud menat för den. Därför väntar denna skapelse på förlösningen som innebär att människan vänder åter till Gud och hans vilja.
XXXVII
Växter ärar (omedvetet förstås – genom att bara finnas till) och tjänar Gud genom att tjäna djur och människor.
- Djur ärar (omedvetet) och tjänar Gud genom att tjäna människor
- Människan (medvetet, men ibland även omedvetet) ärar Gud genom att tjäna Honom.
XXXVIII
- Gud har all makt över människor, växter och djur
- Människan har makt över djur och växter
- Djur har makt över växter
XXXIX
Maktutövning uppåt är synd och inte vad Gud har tänkt. Detta sätter skapelsen ur balans. (Att göra djur till människa, att göra människa till gud). Uppåt ska det äras och visas respekt. Rätt fungerande vittnar växter och djur om Gud för människan och människan vittnar om Gud inför varandra.
XL
Genom att se på djuren låter Gud oss få veta en del om Honom. Djuren tjänar till som vittnesbörd. Djurens beteenden får oss att se oss själva, det som är gott och ont i oss. Vi kan jämföra oss med djuren för att förstå skillnaden. Djuren tjänar oss i vårt arbete. Vi lär oss att visa empati och respekt i deras närvaro, men också att försvara oss och även djuren visar vissa av Guds egenskaper. Även Universum ger sitt vittnesbörd om Gud.
XLI
Efter fallet tjänar lidandet till vår tros tillväxt. Lidandet är sanktionerat av Gud då Han visste att människan skulle falla i synd. När lidandet blir svårt, får tron möjlighet att växa och egot krymper. Gud omvandlar ont till gott. Satan i sin ondska kom till exempel att tjäna Gud efter sitt fall genom att han tilläts fresta mänskligheten, så att den första människan skulle få en möjlighet att visa sin kärlek till Gud genom att välja Hans ord istället för att lyssna till denne satan. När människan valde bort Gud fick hon vetskap om döden fullt ut (kroppsligt och andligt) vilket innebar lidande. Hon insåg även sin bristande kunskap vilket även det medförde lidande. Detta är det lidande som också ger människan en möjlighet till ånger och i slutändan en återupprättad relation till Gud. Lidandet föder tro och tro är grunden för att bli rättfärdigad inför Gud.
XLII
När vi ser lidande i skapelsen, känner vi oss rädda, små, ensamma och utelämnade. Se bara på mekanismerna i universum och evolutionen i den jordiska skapelsen. Dess funktioner kan te sig grymma och barmhärtiga, men mitt i detta lidande vi upplever ges vi en möjlighet att söka oss till alltets skapare, Gud, för tröst, nåd och hopp.
XLIII
Men när nu allt verkar så grymt, varför tror vi då att den Gud vi ropar efter är god. Jo, därför att det även finns så mycket godhet i skapelsen. Varför finns allt detta goda?
XLIV
Kärlek innebär alltid ett offer, ett pris. Av kärlek till människan offrade Gud först en del av sin allmakt (för att människan skulle kunna vara fri att älska), senare sig själv (genom människosonen Jesus), för att betala den skuld mänskligheten hade i förhållande till Gud.
XLV
En omedveten skapelse dör och kan inte uppleva detta. En medveten och självmedveten skapelse kan uppleva kroppslig död, smärta och lidande. En Gudsmedveten skapelse har också denna förmåga, med ett tillägg att kunna uppleva andlig död.
XLVI
Kroppen är nedbrytbar och dödlig. Detta har Gud lagt ned i skapelsen, vilket ger oss en begränsad tid att visa vår gudomliga karaktär som gör oss till fulla Guds avbilder.
XLVII
GUDS EVOLUTION (Guds åttafaldiga väg) eller Guds naturliga urval, selektion.
- Gud har valt att skapa universum
- Gud utvalde en av planeterna, Jorden till platsen för sin skapelses krona (människan)
- Gud utvalde en del av planeten till att bli levande materia genom evolution
- Gud utvalde en del av detta liv till att utveckla medvetande och självmedvetande
- Gud utvalde en del av det levande självmedvetande till att utveckla Gudsmedvetande.
- Gud utvalde av nåd en av de Gudsmedvetna som genom den första människan var satt i skuld till Honom, att tillräknas rättfärdighet för att föra de Gudsmedvetnas släkte vidare. (Noa, Gud räddar mänskligheten transcendent före Jesus)
- Gud utvalde en av dessa rättfärdiga i detta på nåd upprätthållna släkte till att bli stamfar åt sitt egendomsfolk som skulle bli till räddning för mänskligheten. (Abraham och judarna)
- Gud utvalde en rättfärdig i detta egendomsfolk att lägga sin ande fullt ut i och därmed bli syndfri och till räddning för de Gudsmedvetna genom att betala den skuld de försatt sig i (Jesus, Gud räddar mänskligheten immanent efter Jesus).
Dessa 8 kan liknas vid en tratt som i steg 1 är väldigt bred, men som sedan smalnar steg för steg.
XLVIII
Det naturliga urvalet i naturen visar på Gud som själv selekterar. Den bäst anpassade överlever. Gud sållar getter och får. Synd kan inte vara i Guds närvaro utan måste selekteras bort. De svaga går under, alltså de som syndar och inte gör Guds vilja. (De som inte tillräknas rättfärdighet.) Detta är gott, då det är i överensstämmande med Guds natur. Detta är Hans naturliga urval och utvecklingsläran vittnar om detta.
XLIX
Före människan fanns det materiella urvalet, efter människans tillblivelse, det andliga urvalet. ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden”.
- Andligt = himmel
- Materiellt = jord
L
Det naturliga urvalet i det materiella syftar till att föra fram den syndfria Gudsmedvetna varelsen människan på denna jord.
Det naturliga urvalet efter den Gudsmedvetna varelsens synd syftar till att föra fram rättfärdiga till den nya jorden.
Fortsättning följer...någon dag!