JESUS OCH DE KRISTNA
Vem var han?
Jesus är en av världens mest omtalade historiska människor. Nästan 2000 år efter hans vandring på denna jord har han miljontals, kanske miljarder efterföljare. Dagligen kommer det ut nya böcker som handlar om denne man. Bibeln, en väldigt gammal samling böcker som bland annat handlar om Jesus är världens mest spridda, tryckta och läsa år efter år. Jesus namn dyker i alla möjliga situationer, allt ifrån vardagliga samtal människor emellan till stora politiska debatter. Såväl hjälporganisationer som konflikter och krig kan kopplas till denne mans namn. Vem var denne man egentligen, eller frågan skulle snarare bli vem ÄR han om man frågar hans anhängare genom historien.
Att Jesus var en historisk person är det inte många som ifrågasätter. De flesta rörelser har sin utgångspunkt i en historisk individ och det finns många skrifter som visar att Jesus var en person som faktiskt levt här på jorden en gång i tiden. De viktigaste skrifterna är de som skrevs runt den tid Jesus verkade. En del skrifter skrevs av hans närmaste efterföljare, men det finns också skrifter av hans motståndare och samtida historieböcker.
De skrifter som berättar mest detaljerat om Jesus liv är förstås de som skrevs av hans närmaste krets, hans lärjungar, deras vänner och efterföljare. De äldsta av dessa skrifter finns samlade i Bibeln, i den del som kallas Nya Testamentet. Bibeln ses av många som en bok skriven av människor, men inspirerad av Gud. Den Gud som är orsaken till att allting finns. I Nya Testamentets 27 böcker och brev som handlar om Jesus, beskrivs han – enligt sina vänner – som Gud själv i mänsklig kropp. De fyra biografierna – Evangelierna – om Jesu liv, är inte nedtecknade som moderna biografier. I den antika världen var syftet med biografin ofta att lyfta fram något särskilt hos den person man skrev om, i detta fall att Jesus var Gud. Det är just detta som gör att han genom historien har blivit så omtalad, hyllad och ifrågasatt, beroende på vem du frågar.
Det finns en liten grupp som tror att Jesus inte har funnits, att han var en myt. De flesta tror emellertid att han var en riktig människa, en stor grupp av dessa tror dessutom att han också var Gud. Den gruppen kallas Kristna. Hur kan man veta hur det egentligen ligger till? Ytterst handlar allt om vad man väljer att tro, precis som med allting annat i livet. Du samlar information om det du upplever och sedan bestämmer du dig för att tro på det som du upplever rätt och riktigt. Vissa saker är många människor överens om, andra saker upplever vi olika.
För att vara seriös i sitt sökande efter sanningen om vem Jesus kan ha varit – eller vem han är - ska man ta del av den information som finns rent vetenskapligt, men inte heller strunta helt i sina egna upplevelser. För att hämta information bör vi alltså i första hand söka oss till forskningen om honom och då självklart hämta information i den forskning som finns närmast den tid han levde här på jorden. Därefter kan man ta del av andra människors upplevelser och uppfattningar av Jesus senare i historien. Regeln är att ju längre tid man söker från ursprunget, desto mer kritisk till informationen bör man ställa sig.
Jesus i Bibeln
Vad kan vi då hitta för information om Jesus person från de personer som stod honom närmast, hans vänner och efterföljare?
Jesus födelse
I Bibeln förstår man att Jesus föddes under märkliga omständigheter, i en släkt som följde den judiska religionen. I en av Nya Testamentets böcker, författad - eller snarare sammanställd - av en läkare som hette Lukas ett femtiotal år efter Jesus, kan man med hjälp av diverse historiska ledtrådar komma fram till att Jesus måste ha fötts något eller några år före år 0 (Att vi säger att Jesus föddes år 0 vet man numera beror på en felräkning av en munk på 500-talet).
Redan här i denna detaljerade, informationsrika och till synes väldigt historiskt korrekta skrift, nämns att Jesus blev till på ett övernaturligt sätt. Hans mor Maria, som troligen var i tonåren, blev med barn utan någon man. Gud själv skulle ha format Jesusbarnet i henne och lagt in sin egen personlighet i barnet, med Marias tillåtelse. Hon hade fått besök av en ängel från Gud som sa att hennes barn skulle vara ett alldeles särskilt viktigt barn för Gud, som Guds egen son.
Marias man Josef fick också änglabesök för att han skulle förstå att hon inte varit otrogen, något som enligt den tidens lagar skulle ha inneburit döden för Maria.
Jesus födelse omges som sagt också av en mängd övernaturliga händelser. Han föddes troligen i ett stall eller liknande och familjen fick besök av några herdar som blivit ledda dit av en mängd änglar. I en biblisk bok, som antas vara sammanställd av tullindrivaren och Jesus vän Matteus, berättar han att några kloka män – kanske stjärntydare - från ett land långt bort i öster hittade fram till födelseplatsen, genom att tolka fenomen på himlen. Framförallt följde de noga vad de upplevde var en ny starkt lysande stjärna.
Den judiska kungen Herodes, som styrde det judiska landet - ockuperat av det mäktiga Romarriket – kände sig hotad av informationen om Jesus födelse, som han fick av dessa vise män på deras väg till födelseplatsen. Som den jude han var kände han till gamla profeters förutsägelser att det en dag skulle komma en stor och mäktig kung – Messias - och befria judarna från den svåra situation de under flera hundra år levt i, som ockuperade av olika stora världsriken. Detta kunde de lärda judarna se många tecken på i Gamla Testamentet, de äldsta böckerna i Bibeln, som handlar om tiden före Jesus.
Herodes ville inte att någon annan skulle ta hans plats och beordrade därför att alla barn under två år skulle dödas. Han visste nämligen inte exakt i vilken familj Jesus hade fötts, även om en 700-år gammal text av profeten Mika pekade på den lilla byn Betlehem. Maria, Josef och Jesus fick av en ängel från Gud veta att de skulle fly till grannlandet Egypten till dess att Herodes dog. Därefter kom de tillbaka och bosatte sig i Nasaret i dagens Israel, där Jesus växte upp.
Jesus uppväxt
Sedan står i stort sett ingenting om Jesus uppväxt i byn och detta har troligen att göra med det speciella sättet att skriva biografier på i antiken, som vi tidigare talat om. Antagligen lärde han sig sin jordiska styvpappas snickaryrke, eftersom söner oftast tog över yrket från sina pappor. Denna frånvaro av information om hans tid som barn och ung har naturligtvis satt igång fantasin hos många människor genom århundraden och detta fortsätter än idag. Många är de fantastiska historier som diktats ihop.
Men en händelse som tydligen anses vara viktig för den bibliska biografin nämns i Lukas evangelium, där han beskriver Jesus under ett besök med sin familj i Jerusalem vid 12 års ålder. Jesus hade då uppnått den ålder då judiska pojkar ansågs vuxna och fick börja läsa ur skrifterna under gudstjänsterna i templet, en viktig tidpunkt i Jesu liv således. Vid detta tillfälle diskuterade Jesus med de lärda i judarnas tempel, som imponerades över pojkens vishet. Han visade där ett speciellt sätt att ha en relation till Gud. Han kallade Gud pappa.
Detta var absolut inget ha kunde ha lärt sig av någon annan på hans tid, eftersom judarna var mycket noga med respekten för Gud. Man skulle ha en respektfull distans, vilket innebar att man inte ens fick uttala Guds namn. Istället kallade man Gud Herren, Förbarmaren eller andra saker, men sådant personligt ord som pappa var otänkbart i det judiska samhället.
Jesus uppgift – hans kallelse
När Jesus sedan blev ungefär trettio år döptes han av sin kusin Johannes, en man som bodde i öknen för att bättre kunna lyssna in Gud. Johannes föddes också genom ett mirakel. Hans mamma hade inte kunnat få barn eftersom hon vid den tiden var alldeles för gammal. Ändå födde hon Johannes med Guds hjälp.
När Jesus döptes såg Johannes Guds helige Ande komma ner som en duva från himlen och han upplevde Gud säga att Jesus var hans speciellt utvalda barn. Där började Jesus speciella uppgift att visa människorna vägen till Gud.
Sedan står det i Bibeln att Guds Ande drog ut Jesus i öknen där Gud ville att han skulle prövas av Djävulen, - som även kallas Satan - och många uppfattar som en av Guds Änglar som blivit fiende till Gud och är den som först släppte lös ondskan i Guds skapelse. Jesus skulle utsättas för svårigheter under 40 dagar för att visa att han kunde göra det Gud ville i alla fall. Att han klarade detta prov var helt nödvändigt om han skulle vara trovärdig som vägvisare till Gud.
Jesus som undergörare
Under ungefär tre år vandrade sedan Jesus runt om i det som i dag är Israel och Palestina. Han gjorde många under och mirakler. Han gjorde vatten till vin, styrde över väder och vind, gick på vattnet, helade sjuka, gjorde blinda seende, uppväckte döda m.m. Jesus undervisade även om Gud och vägen till Gud. Detta var några av hans uppgifter.
Jesus dör för världens synder
När Gud ansåg att tiden var inne och Människan hade fått se och lära sig tillräckligt mycket, var det dags för Jesus att göra den största uppgiften. Någon gång när han var 30-35 år tog han på sig den stora uppgiften att betala Människans skuld till Gud genom att frivilligt själv ta vårt straff. Jesus hade med sin gudomliga personlighet lyckats att under hela sitt liv inte göra något mot Guds vilja. Han var utan synd och som en människa helt utan fel var han den ende kandidaten för att kunna ta Människans straff på sig genom att dö som oskyldig.
Djävulen återkom flera gånger till honom och försökte i sin ovishet att få Jesus att gå emot Guds vilja – som var Jesus egen vilja. Djävulen försökte bland annat försöka få Jesus att inte gå igenom den hemska behandling som väntade honom mot slutet av hans liv och som skulle leda till hans död. Den död som ju var absolut nödvändig för Människans möjlighet att reparera sin relation med Gud igen.
Eftersom Jesus hade Guds personlighet visste han att han skulle bli dömd som en brottsling, fast han inte hade gjort något fel och innan dess skulle han få lida mycket. Han skulle bli sviken av sina närmaste. En av hans efterföljare vid namn Judas Iskariot skulle sälja honom för 30 silvermynt till dem som Jesus ofta attackerade muntligt, de judiska prästerna. Dessa hade Jesus kritiserat för att de inte gjorde Guds vilja, som de själva menade att de gjorde.
Som vi talat om tidigare väntade det judiska folket också på en person – kallad Messias, eller Kristus - som skulle befria det dem från flera århundraden av förtryck från stora världsriken. I Bibelns Gamla Testamente, som handlar om tiden före Jesus, kunde de läsa mycket om denne Messias. Man uppfattade denne som en stark ledare som skulle rädda folket ur händerna på dessa stormakter. Men enligt senare kristna så såg inte dessa människor att Jesus var denne Messias. Han lärde ut saker som var tvärtemot den bild som många i det judiska folket hade. Till exempel hade Jesus lärt att man ska älska sin fiende, be för dem som förföljer en och vända andra kinden till. Det var inte den Messias som de ville ha.
Värst av allt var att Jesus indirekt jämställde sig mig Gud. Han förlät till exempel synder som andra hade gjort mot varandra, något som bara Gud kan göra. Därför blev han anklagad för hädelse och prästerna ville få honom dödad som deras lagar sa. Romarriket var emellertid de som bestämde vilka som skulle dödas och i Bibelns Nya Testamente kan vi läsa att Pontius Pilatus, som var den ansvarige romerska ledaren i området, inte tyckte att Jesus hade gjort något fel. För att få tyst på dem som vill straffa Jesus gick han med på att låta Jesus bli svårt piskad och skyllde på att Jesus hade stört ordningen i Jerusalem, men han såg ingen anledning att straffa honom med döden.
Prästerna nöjde sig emellertid inte med detta. Pilatus var då för feg för att stå emot det judiska folket. Han ville bara ha lugn och folket blev mer och mer uppviglade av prästerna som de nog litade på som de andliga ledare de var. För att inte behöva ta ansvar lät då Pilatus använda sig av en tradition som man hade att vid påsktiden - som det här var - låta en fånge bli fri.
Man tog fram en som hette Barabbas och som hade mördat en romare och så fick folket på plats välja själv vem som skulle bli fri, Jesus eller mördaren. Det var ju inget snack om saken, en som mördat en romare var i många judiska ögon inte en mördare eftersom romarna sågs som fienden. Därför valde man att sätta Barabbas fri och Jesus, som hade kallat sig Gud – för han var ju det, även fast få förstod det - fick istället föras till att avrättas genom att spikas upp på ett kors, ett grymt straff som var till för de värsta brottslingarna på den tiden.
Jesus fick själv bära det tunga korset, eller en del av det i alla fall, till avrättningsplatsen. På vägen ramlade han flera gånger under det att soldaterna hånade och slog honom. På Jesus huvud hade man satt något som skulle likna en kungakrona av törnen, med taggar som trängde in i huden. Den hade soldaterna satt på huvudet för att Jesus kallade sig själv kung, vilket han faktiskt var. Men, han var inte kung av ett jordiskt rike utan av Guds Rike. Folk förstod dock inte vad han menade och nu ville man bara driva med honom. När de så spikade upp Jesus på korset satte de romerska soldaterna, på order av Pilatus, även upp en ironisk skylt ovanför hans huvud där det stod: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung”.
Jesus vän Petrus blev så rädd att själv få problem när Jesus fängslades att han sa att han inte kände Jesus vid tre tillfällen när folk tyckte de kände igen honom. Detta hade Jesus tidigare sagt att Petrus skulle göra, men Petrus hade då svarat att han aldrig skulle svika sin mästare.
När sedan Jesus dog på korset stack man ett spjut i hans kropp för att se att han verkligen var död. Ett stort mörker drog därefter in över staden och en jordbävning skakade allt och folk rusade förskräckta omkring. En av soldaterna vid korset började tro när han såg det som hände och sa att Jesus måste verkligen ha varit en som tillhörde Gud.
Jesus uppstår från döden
Jesus kropp lades sedan i en grav och ett enormt stenblock rullades för ingången. Eftersom Jesus hade sagt att han på den tredje dagen skulle bli levande igen bad prästerna att romarna skulle sätta några av sina vakter framför graven. Detta för att inte hans lärjungar skulle stjäla kroppen och säga att han uppstått från döden. Själva trodde varken romarna eller de judiska prästerna att Jesus skulle uppstå från döden, utan de gjorde detta bara för att undvika oordning och förvirring bland folket. Särskilt då det fortfarande fanns några få som kanske kunde tro att Jesus var Messias, men även Jesus lärjungar hade inte förstått vad han menade när han tidigare hade sagt att han skulle uppstå.
Jesus hade också sagt när han var vid det enorma templet i Jerusalem att han kunde bygga upp templet på tre dagar om det blev nerrivet. För judarna är templet Guds hus, där Gud själv bor. Alla trodde att Jesus menade att han kunde bygga upp denna byggnad på bara tre dagar, men de förstod inte att Jesus egentligen menade sin kropp. Hans kropp är templet där Gud bor - han hade ju Guds personlighet - Guds själ - i sin kropp och om den förstördes så skulle han bygga upp den igen, göra den levande igen på tredje dagen - han skulle från graven!
Tidigt i gryningen på den tredje dagen började jorden plötsligt att skaka igen. Den enormt stora och tunga stenen för gravingången rullades bort och vakterna blev dödsförskräckta, så till den grad att de förlorade medvetandet - kanske även livet. Jesus vänner; Maria från Magdala, Maria (lärjungen Jakobs mor), Salome, Johanna och några andra kvinnor var i denna stund på väg till graven. När de kom dit såg de den öppna och tomma graven och svepningen och huvudduken som låg på varsin sida där Jesus kropp hade legat. Maria från Magdala blev förtvivlad och sprang därifrån, medan de andra kvinnorna stannade kvar. De visste inte vad de skulle tro så plötsligt såg de änglar i skinande vita kläder. De såg ut som två män och den ene av dem berättade att Jesus hade uppstått från de döda. Ängeln sa åt kvinnorna att bege sig tillbaka till lärjungarna och berätta för dem att de skulle bege sig till Galiléen dit Jesus skulle gå i förväg.
Under tiden mötte Maria från Magdala Petrus och en annan av lärjungarna på vägen. Eftersom hon inte hade sett änglarna förklarade hon sin misstanke att kroppen var stulen och förd någonstans. De trodde inte på henne utan ville se det med egna ögon och sprang därför genast till graven tillsammans med henne. Samtidigt hade de andra kvinnorna begett sig därifrån för att återvända till lärjungarna med änglarnas budskap.
När Petrus såg den tomma graven blev han mycket förundrad. Hans vän som var med kom fram först och det är mycket möjligt att änglarna då var kvar, för denne lärjunge såg och trodde berättas det i Bibeln. Medan de båda sedan begav sig hem till de övriga lärjungarna stannade Maria från Magdala kvar utanför graven gråtandes. När hon sedan gick in såg även hon de två änglarna. När hon förklarade för dem varför hon grät - för att hon inte visste var Jesus kropp var - hörde hon någon tala till henne. Först när denne nämnde Marias namn såg hon att det var Jesus. Efter mötet återvände hon genast tillbaka till lärjungarna för att berätta det hon upplevt, men de trodde henne inte.
När alla lärjungarna åter var samlade hade de som inte varit med vid graven fortfarande svårt att tro Petrus, kvinnornas och den andra lärjungens berättelse om änglarna i den tomma graven. Inte heller kunde de ta till sig Maria från Magdalas berättelse om hennes möte med den uppståndne Jesus. Svårast av dem alla hade lärjungen Tomas, som sa att han måste sticka sina fingrar i Jesus sår för att kunna tro att Jesus hade blivit levande igen. Alla befann sig vid detta tillfälle i ett låst rum, gömda av rädda för att bli upptäckta. De ville inte riskera att bli förknippade med Jesus och värsta fall åka på en liknande behandling som den han fick. Plötsligt uppenbarade sig Jesus mitt ibland dem och påpekade då för Tomas att han trodde bara för att han har fått se det som han undrade över, men att de som kan tro utan att ha fått se kommer vara riktigt lyckliga.
När Jesus blev tillfångatagen, misshandlad och dödad blev lärjungarna rädda. De trodde att de hade haft fel hela tiden. Jesus var inte Messias och den som han sagt. Han hade lurat dem och rädslan för att andra skulle behandla dem illa var stor. Därför stängde de in sig, var deprimerade och tappade allt hopp. Men när de sedan mötte Jesus som uppstått, förstod de plötsligt att allt var sant och de förvandlades totalt. De började gå ut på gatorna och berätta att Jesus hade uppstått, att han var Gud och de blev helt plötsliga jättemodiga då de förstod att allt Jesus sagt var sant.
Under flera veckors tid visade sig sedan Jesus för hundratals människor och i ett brev i Bibelns Nya Testamente skriver lärjungen Paulus att många av dem som såg Jesus fortfarande var i livet då han skrev brevet. Detta skrevs ungefär 10-15 år efter att Jesus uppstod från döden och vid den tiden hade hans kropp åter lämnat det jordiska livet för att gå till Guds rike, den dimension som kallas HIMLEN. Detta har på senare tid kommit att kallas Kristi himmelsfärd.
Paulus – fiende som blev missionär
Paulus var en judisk man, djupt troende. Han var en av de som tidigt mötte Jesus efter att han uppstått, visat sig på jorden och sedan gått in i himlen.
Paulus var en av de värsta fienderna till de första kristna, som var ute och berättade om Jesus för andra som inte varit med. Paulus såg till att många Jesustroende blev torterade och dödade, 11 av de 12 lärjungarna slutade faktiskt sina liv som MARTYRER – de blev dödade av de som hade makten för att de vägrade säga att Jesus inte var Gud.
Ungefär fem år efter Jesus död, uppståndelse och himmelsfärd var Paulus på väg till Damaskus för att avrätta kristna då han på sin väg blev förblindad av ett starkt ljus. Han kastades av sin häst och hörde en röst som frågade varför Paulus förföljde honom. Paulus förstod snart att det var Jesus han upplevde. Jesus menade att de kristna som Paulus förföljde var en del av honom, som hans kropp på jorden när han nu var i himlen. De kristna hade nämligen fått en del hans Ande - Guds helige Ande - för att hjälpa dem, när nu inte Jesus längre gick bland dem på jorden med sin egen kropp.
Denna upplevelse fick Paulus att sluta förfölja de kristna. Fast han fortsatte att leva efter sin judiska tro förstod han att Jesus var judarnas Gud och att om han förföljde de kristna, så förföljde han sin egen Gud. Istället blev Paulus - med Guds hjälp - vänner med Jesus lärjungar och sen blev han en av de viktigaste kristna i den första kyrkan.
Han gjorde flera resor i Romarriket, runt Medelhavet och berättade om Jesus och startade kyrkor dit han kom. I Nya Testamentet finns ett antal brev som han skrev till dessa kyrkor för att hjälpa dem med olika problem som de hade. Sedan spred människorna i dessa kyrkor det kristna budskapet om att Jesus är Gud så mycket de kunde. Jesus hade nämligen, strax innan sin himmelsfärd, sagt till alla hans vänner och efterföljare att sprida hans budskap till jordens yttersta gräns – att Guds rike har kommit med honom och att alla kan få leva i en bra relation till Gud igen för evigt om man bara vill tro på honom och låta honom förändra en som han vill och inte som man själv vill.
Oftast blev människor intresserade av den kristna tron därför att de troende visade på en särskilt varm gemenskap med mycket kärlek och medlidande, särskilt till kvinnor, barn, fattiga och svaga. De som hade det svårast och som andra inte brydde sig om.
I perioder hade de kristna själva det mycket svårt i Romarriket, där olika kejsare försökte utrota de kristna och deras tro. De som hade makt såg hur denna nya rörelse spred sig som en löpeld runt om i deras rike och hur den gav kraft till folket. De kände sig hotade av kristendomen och såg hur folk vände sig bort från romarnas alla egna gudar som kejsarna hittills hade kunde använda sig av för att ha folket under kontroll. Många kristna fick dö för sin tro under de första 300 åren.
Till slut insåg kejsar Konstantin att det nog var bäst att bli kristen, så han gjorde kristendomen tillåten. Detta blev slutet på den första kristna tiden och ledde till att den kristna tron alltmer formades till kristendom, den religion som blev Romarrikets främsta. I denna nya tid blev det lättare att vara kristen.
Jesus i Nya Testamentet
Jesus liv berättas alltså i de fyra evangelierna i Nya Testamentet; Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Evangelium betyder ”Goda nyheter” och dessa biografier skrevs ned ungefär 30 till 60 år efter Jesus gick här på jorden, Paulus brev skrevs 15 till 30 år efter. Eftersom hans brev var skickade till olika kyrkor i Romarriket, så fanns det redan så kort tid, som kanske knappt 10 år efter alla dess märkliga händelser, grupper som såg Jesus som Gud. Vetenskapligt sett är det därför inte särskilt troligt att dessa historier är påhittade. Folk som visste vem Jesus var, levde när de här skrifterna spreds runt omkring i kyrkorna och kunde ha sagt emot ifall det spreds saker som inte var sant.
Jesus – en myt?
Det är inte särskilt troligt att Jesus helt skulle vara påhittad av någon – en myt. Myter brukar inte bli till, få fäste och spridas så snabbt, särskilt inte på den tiden när det inte fanns snabba kommunikationer. I antiken brukar man säga att det tog minst 100 år för en myt att få ett sådant genomslag, kanske ända upp till 200 år. Dessutom handlar inte dessa berättelser om en vad en massa gudaväsen från någon annan värld, vid någon oklar tidpunkt och på någon oklar plats, har för sig utan beskriver en människa placerad mitt i vår mänskliga historia. De bibliska berättelserna om Jesus innehåller en massa historiska fakta, både vad gäller personer och platser, seder och bruk, som gick och går att kontrollera, även om man i ärlighetens namn inte har någon skrift som Jesus själv har skrivit.
Jesus i andra gamla skrifter än Bibeln
Sedan finns det som sagt ett antal texter som handlar om Jesus som inte är skrivna av kristna. Många av dessa texter är skrivna inom 100 år efter Jesus. De berättar inget som erkänner Jesus som Gud, men bekräftar däremot att Jesus levde vid den tid och plats som Bibelns texter talar om. De har utombibliska texterna bekräftar även att Jesus gjorde stora under, att han botade sjuka, blev dömd till döden av Pilatus och annat som vi känner igen från Nya Testamentet. Det finns också texter som berättar att hans efterföljare dyrkade honom som en gud, att de kallas kristna och verkade lite vidskepliga. Någon text berättar att kristna träffades en dag i veckan, tidigt på morgonen och sjöng sånger till Kristus. En annan att de försökte leva heligt och att de straffades av Romarriket för deras tro, ibland med döden efter det att andra människor skvallrat på dem. De kristna kunde då få nåd om de började be till romerska gudar istället.
Jesus i Gamla Testamentet
Det finns också ett antal texter som de kristna menar handla om Jesus som skrevs flera hundra år INNAN Jesus föddes i Betlehem. Det är olika förutsägelser - profetior - som finns i Bibelns Gamla Testamente. Kristna menar att Jesus under sitt liv på jorden uppfyllde flera hundra av dessa förutsägelser. Ett exempel skrevs av profeten Mika 700 år FÖRE Jesus födelse. Där står att det i Bet-lehem Efrata - en liten by i judaland - ska födas en som ska leda Israel, en person som kommer från evigheten och som fanns före tiden.
Slutord
Vi kristna menar att det är tack vare Jesus som vi åter kan få en bra relation och leva med Gud i all evighet. Våra kroppar blir fortfarande gamla och dör. Det är så de fungerar och eftersom vi ärver generna från våra förfäder, så ärver vi också annat som blivit till problem för våra kroppar. På grund av den första människans dåliga val - att välja sin egen väg istället för Guds väg - får det även en dålig påverkan på vår beteende. Men även om kroppen är som den är, så kan vårt beteende nu istället utvecklas till att bli mer lik Guds. Detta kan säkert även påverka vår kropp positivt till viss del. Men, framför allt kan vi nu igen få leva i den kärleksfulla relationen till Gud som det var tänkt från början, eftersom straffet är betalt. På grund av att Jesus - Gud själv - tog straffet, har alla som vill en möjlighet att få ta del av det som Gud står för i evighet; liv, godhet, kärlek och annat bra. Den som vill behöver inte längre dö för alltid.
Efter vår kroppsliga död finns nu möjligheten till det eviga livet igen och egentligen har detta ALLTID gällt de som ärligt ångrat sina synder, eftersom allt som Gud gör har evigt värde, fram och bak, utan början och utan slut. Så för de som levde före Jesus var det från Guds sida egentligen aldrig ett större problem än att de ångrade sig och vände tillbaka till Gud och detsamma gäller för dig och mig.