Tack för samtalet i kyrkan om lidande och orättvisa. Fick mig att börja slå lite i Bibeln igen, och några andra böcker. Har några riktigt bra faktiskt om detta ämne. Du är inte den första som grubblat över detta som kallas "Teodicé-problemet".
Något jag tänkte på lite snabbt var på hur viktigt det är att lägga tid på Gud för att lära känna Guds tankar (så gott det går för en syndig liten människa som lever i sitt lilla egna perspektiv där man själv är världens centrum).
Om man t ex lägger 6 vakna timmar av veckan på den fyra B:na :Bibelläsning (Guds ord), bön (samtal med Gud), brödsbrytelse (nattvard) och broderskapet (kristen gemenskap) och de övriga 96 vakna timmarna på annat som inte utvecklar Gudsrelationen, säger det sig självt att relationen inte blir lika bra som om man gör tvärtom. 96 timmar på Gudsrelationen och 6 på annat.
Eftersom vår värld inte längre är som Gud från början hade tänkt sig, så är det ju svårt att få till alla dessa timmar man skulle behöva. Det verkar som det alltid finns någon ursäkt att inte ta tid för Gud. Någon lite röst viskar hela tiden, men du måste bara först göra det och det...) Och så kan det vara, men det handlar ändå alltid om en prioritering. Vi har ett val och...man blir ju faktiskt som man umgås. Är du uppväxt med rasister och bara umgås med sådana är det sannolikt att du blir sådan själv.Om du bara umgås med Gud så är det troligt att du blir mer och mer lik Gud. Vill man bli lik Gud och förstå Gud mer, så måste man umgås mer med Gud. Finns inga andra sätt. Detta måste alla vi kristna fundera över med då och då...om vi tycker det är viktigt.
Vi kan leva livet och ha det kul och "bra?" utan Gud, men från döden kan ingen annan rädda oss än den Gud som har liv och död i sin hand och som gett oss möjligheten att bli räddade om vi vill. Förresten, att leva bra...vad betyder det? Bra för mig eller bra för alla, eller bara för några som jag väljer ut. Är inte det ont att bara leva bra för sig eller några utvalda. Och hur ska jag veta vad som är bra för alla om jag inte har all kunskap?? Det är en anledning att vända sig till den som har all kunskap, Skaparen till allting, Gud.
Här kommer några citat och lite fler tankar:
Gud har gett oss frihet att välja det goda, men Guds ord - Bibeln - säger att ALLA är syndare och onda och vi har missbrukat friheten och valt att göra oss själva, vår vilja, och annat till gud istället.
Vi är själva orsaken till att det finns orättvisor och lidande i världen. Gud skulle kunna komma och göra slut på världen på en gång, men han dröjer av kärlek till oss. Han väntar för att så många som möjligt ska få chansen att vända om. Men han kommer.
"Att döma Gud för att han inte gör slut på lidandet och orättvisor på en gång är som att klaga på en författare för en dålig handling i en roman, när man bara har läst hälften av boken." (Peter Kreeft)
Den lilla stund vi lider här på jorden är ingenting jämfört med evigheten i glädjen som väntar alla Guds barn. Som Guds barn ska vi ärva hela Guds himmelska härlighet, men nu lever vi fortfarande i denna skadade värld och först ärver vi därför det lidande Gud själv som oskyldig gick igenom här på fiendens mark.
Gud kom till fiendemark och delade vårt lidande och om vi ska bli lika Gud som Guds barn, måste vi dela hans lidande. Vi, Guds barn, går nu på fiendens mark för att visa på Guds goda alternativ. Vi har fått ett förskott av Guds arv, hans helige Ande, som hjälper oss att stå ut i lidandet, precis som Jesus gjorde.
Därför hjälper oss också Guds Ande att lära känna Gud bättre, om vi i lidandet lyssnar och lyder, precis som Jesus lyssnade och lydde. Och är vi sanna Guds barn ska vi ju följa Jesus exempel för att få ut hela arvet till slut, arvet som är det eviga livet.
Gud använder lidandet för att lära oss. Ofta när man lär sig nya saker i livet innebär det en viss smärta och lidande och...tålamod! Har man det för bra, så är det svårare att lära sig. Bortskämd är inte en bra egenskap.
Vill man lära känna Gud måste man inse att man själv inte är Gud och att man inte klarar att förstå Guds skapelse och livet på egen hand. Man måste dö från att vara sin egen herre och låta Gud bli Herre i sitt liv! Och det kan vara mycket svårt. Gud måste låta vissa lida mycket för att de ska få hjälp att bryta egot och låta Honom bli vägvisare till sanningen och evigheten. Man vill inte lämna över ledningen av sitt liv, fast det liv man lever leder till evig död. Så blind kan man vara av synden. Därför gör det ont att bli omvänd ibland.
"Frågan är inte hur mycket du har lidit i ditt liv, utan hur mycket du lärt dig om dig själv och Gud i ditt lidande." (Watchman Nee)
Hoppas du har fått några tankar om detta svåra ämne. Säg till om du vill ha lästips om detta med lidandet.
Gud välsigne dig!
< Frågor och svar