MIN LIVSÅSKÅDNING
En agnostiker med ett kristet hopp.
Det är så jag definierar mig själv i min kristna livsåskådning just nu.
Under åren 1996/97-2002 kallade jag mig rationell kristen. 2002-ca 2013 var jag en karismatisk kristen. Ca 2013-2022 en balanserad kristen, från ca 2020 med mer intresse för Mysteriet och från 2024 den ortodoxa teologin. Ändå kan jag definitivt inte VETA att (min uppfattning av) den klassiska kristna tron är en sanning som gäller allt och alla. Att VETA något i dessa existentiella allomfattande frågor innefattar att du har tillgång till samtliga parametrar i denna skapelse.
Om det krävs en övertygelse för att jag ska kalla mig troende, så är jag inte övertygad. Åtminstone inte på "goda grunder" vad jag anser. (Ytterst kan jag egentligen inte säga att jag VET att den verklighet jag befinner mig i existerar för någon annan än mig själv. När det gäller den frågan känner jag mig dock övertygad om att så inte är fallet, så till den grad att jag kan kalla mig troende).
Gällande den kristna livsåskådningen har jag emellertid haft tillräckligt med upplevelser och erfarenheter där jag med mina tolkningar av dessa anser att det finns tillräckligt på fötterna för att kunna sätt mitt hopp till denna inriktning som en allomfattande sanning .
Så jag väljer att vara en i det kristna laget, ge mig in i matchen med ett hopp om att det blir "seger", till slut, att den klassiska kristna tron är sann för allt och alla i denna skapelse, verklighet, dimension eller vad vi nu vill kalla detta vi hamnat i.
Om jag inte spelar spelet så kan jag inte vinna och skulle jag förlora så hade jag ändå inte känt mig lockad till något annat lag.
Jag gillar det kristna konceptet, åtminstone som jag uppfattar det.