TANKAR OCH BILDER

Vad är verklighet?

Tänk dig att du ligger och sover och drömmer. I drömmen kan du uppleva färger, former, känslor, glädje och sorg. Du upplever detta som en verklighet, ända tills du vaknar upp och märker en mer ”verklig” verklighet. Först när du upplever verkligheten i vaket tillstånd inser du att den verklighet du i drömmen trodde var den riktiga verkligen faktiskt bara var en dröm. Jag har till exempel drömt att jag hittat en massa pengar och blivit så glad eftersom jag trott det varit verkligt, men när jag sedan vaknar till så inser jag att det fanns en verkligare verklighet. Detta betyder inte att min drömverklighet inte var verklig, bara att min vakna verklighet av mig upplevts som verkligare. Ändå så kan mina upplevelser från min drömverklighet påverka min vakna verklighet. När jag till exempel inser att jag inte kunde ta med pengarna jag hittat i min drömverklighet får det mig för stund att bli aningen ledsen i min vakna verklighet.

Nåväl, någon gång när jag vaknat ur min drömverklighet har jag börjat min dag i min vakna verklighet genom att gå upp och göra i ordning frukost och förbereda dagen. Allt går sin gilla gång, till dess att jag märker att något inte stämmer med hur jag normalt brukar uppfatta min vakna verklighet. Jag inser plötsligt att jag fortfarande drömmer. Jag har flyttats från en drömverklighet till en annan, som rimligen borde upplevas som mer verklig än den första drömverkligheten.

Jag vaknar då upp ur denna mer verkliga drömverklighet och min fråga är du vilken verklighet är det jag då vaknar upp till? Ytterligare en drömverklighet som upplevs ännu mer verklig än den tidigare? En dröm verklighet där jag precis som i de tidigare drömmarna upplever så verklig att jag tror att det är min vakna verklighet? En drömverklighet som känns så verklig att jag tycker tiden tar en hel livstid och inte heller är så konstig som de tidigare drömmarna? Eller är jag kanske helt enkelt vaken?

I mina drömmar brukar jag ibland möta människor. När jag nu i min vakna verklighet (om det nu inte är en ytterligare en dröm) analyserar min drömverklighet tror jag inte dessa människor är verkligt verkliga, bara under tiden jag drömmer tror jag det. Dessa drömmänniskor representerar bara något i min vakna verklighet. Men då kommer jag tillbaka till frågan om denna vakna verklighet verkligen är verklig eller bara ytterligare en dröm verklighet. Är då dessa människor jag möter i denna verklighet riktiga människor eller bara drömmänniskor som representerar något i min egentliga vakna verklighet någonstans där jag ligger och sover.

Hur ska jag veta att detta som jag tror är min vakna verklighet, egentligen inte bara är ytterligare en dröm och hur ska jag veta om de människor jag möter i det jag nu tror är min vakan verklighet verkligen är verkliga?

Då jag tror på Gud brukar en del kräva bevis för denne Guds existens. Jag ber dig då först, om vi säger att jag nu tror att det som jag upplever som en verklighet här och nu egentligen bara är en dröm, bevisa att jag har fel? Först när du bevisar att du är en verkligt verklig människa och inte bara en del av en dröm där jag någonstans ligger och sover, kan vi börja diskutera bevis för den Gud jag tror på.

Att beröra mig fysiskt eller psykiskt är inte tillräckliga bevis. Detta kan ju till och med inträffa som jag tidigare nämnt i de drömverkligheterna som är jag upplevt som mindre verkliga än den vi nu rör oss i.

Du kan ju se till att jag dör, men då kan det ju hända att jag vaknar upp där jag egentligen ligger och sover, en vaken verklighet (eller för all del ytterligare en drömverklighet). Det enda som händer då är jag i sådant fall bara får klarhet i att detta som vi nu rör oss i bara var en drömverklighet och att du inte var verkligt verklig. I de mindre verkliga drömverkligheterna händer det ju ofta att man är på väg att dö, man kanske faller, blir jagad av en mördare som hinner ikapp en, blir påkörd eller något annat. Det enda som brukar hända då är att man vaknar upp till en annan drömverklighet, alternativt en vaken verklighet.

Du kan ju säga till mig att du upplever dig själv som att du är verklig, men hur ska jag kunna uppleva det du säger dig uppleva. Jag är ju inte du och om jag tror att detta är en drömverklighet som vi nu befinner oss i så spelar ju dina argument för din verklighet egentligen ingen större roll för mig. Du försvinner när jag vaknar.

Du påstår att du upplever dig själv som verklig och jag påstår att du inte finns. Du formar ditt sätt att se på livet, din världsbild, efter vad du har upplevt och jag formar min utefter mina upplevelser. Resultatet blir att du tror att detta är en vaken verklighet och jag tror att detta är en drömverklighet. Vem har rätt?

Vi kanske kan vara överens om att upplevelsen av en drömverklighet kan vara så verklig att du upplever den som en vaken verklighet, åtminstone tills du fått en annan verklighet att jämföra med.

Låt säga att du med argument kan övertala mig att inse att du är en verklig människa och att det vi rör oss är en verklig vaken fysisk verklighet som vi på riktigt verkligen upplever med våra fysiska sinnen. Är då inte drömmen skapad av denna fysiska verklighet? Även om vi skulle kunna kalla drömmen psykisk, så kommer ju även det psykiska ur en fysisk verklighet. Då är det ju som en (eller flera) fysiska verkligheter existerar parallellt.

Jag som kristen är inte emot en sådan tanke, man jag och de flesta andra människor i historien påstår även att det finns ytterligare en verklighet utanför den fysiska, en andlig verklighet, som liksom drömverkligheten påverkar den vakna verkligheten.

Jesus (och hans efterföljande, vi kristna) talade om något som heter Gudsriket. Han talade om Änglar och annat som finns i en dimension som vi inte kan uppleva med våra fysiska sinnen, men som emellertid kan manifesteras, ta sig uttryck, i denna vakna fysiska verklighet och som vi på så sätt kan uppleva med våra fysiska sinnen.

Om vi nu har bestämt oss för att vi nu i denna diskussion rör oss i en med våra fysiska sinnen upplevd vaken fysisk verklighet, kommer frågan? Eftersom den större delen av mänskligheten i historien påstår sig vara öppen för och/eller har upplevt en andlig verklighet, uppenbarligen med hjälp av andra ”andliga sinnen” i någon slags växelverkan med de fysiska, är denna verklighet då verkligt verklig?

Kan det vara så att de som inte tror på denna andliga verklighet, utan endast den fysiska (som vi ju visat ovan inte går att bevisa) är inkörda på ett speciellt sätt att tänka. Att dessa inte har upplevt den andliga dimensionen och därför inte har med den i sin världsbild. Det betyder ju då inte att den inte är verklig, utan endast att den inte är verklig för de som inte upplevt den. Precis som med diskussionen om denna verklighet är en verklig vaken verklighet eller bara en drömverklighet. Tolkning baseras på tolkarens upplevelser.

Kan det vara så att det finns en andlig verklighet, en andlig dimension utöver den fysiska dimensionen, parallella dimension som växelverkar? Där den ena påverkar den andra, precis som drömverkligheten påverkar den vakna verkligheten i denna fysiska dimension.

Hur kan man då uppleva denna andliga dimension om man inte gjort det. Hur kan man lära känna eventuella andliga sinnen om man endast tror på en värld där upplevelser tolkas med hjälp av fysiska sinnen?

Rimligen kan man rådfråga de som säger sig ha upplevt denna andliga dimension med andliga sinnen. Det krävs då för det första en vilja från den sökande, en vilja till att lära sig. Detta innebär att man för en stund måste lämna sin stolthet bakom sig och be om hjälp av en annan, vilket i sin tur innebär att man böjer sig för någon som man därmed gör till en lärare, en auktoritet. Detta ord är i vår tid och vårt individuella samhälle inte så populärt. Det har en förmyndaraktig och därmed negativ klang som kan inge en begränsande känsla den individuella friheten. Särskilt svårt har vissa att göra andra till auktoritet i ens liv när gäller frågor kring sådant som man själv inte har upplevt, sådant som inte finns i ens egen uppfattning av verkligheten.

När man väl kommit över denna tröskel gäller det att med stapplande steg försöka skaffa sig erfarenheten av denna nya verklighet genom att pröva den och för det kan det behövas tid och tålamod.

Att ändra sin världsbild genom att tillfoga den en ny dimension och göra den till en ny verklighet är inte nödvändigtvis gjort i en handvändning.

Ovan lekte vi med tanken att du övertalade mig genom argument att överge den världsbild jag skaffat mig, att detta vi nu rör oss endast var en drömverklighet. Detta till förmån för det du hade upplevt, att detta verkligen var en vaken fysisk verklighet. Jag bytte världsbild för att jag var öppen för dina argument, gjorde dig till auktoritet för en stund. Därefter, vilket inte framgår av vår lilla historia, torde jag haft en tid att praktisera den nya världsbild jag fått för att se om den i praktiken överensstämmer med dina argument. Att denna uppfattning av verkligheten också håller för att ”leva som man lär”.

Stereobilden

Så om det nu finns någon sådan andlig verklighet parallellt med denna vakna fysiska verklighet, vilket jag till exempel påstår mig uppleva, hur tar man då de första stegen till att upptäcka den verklighet? Om man har en verklighet som endast baseras på upplevelser genom sina fysiska sinnen, hur kan man vidga upplevelserna till att även inkludera upplevelser med andliga sinnen och därmed låta den andliga verkligheten bli en integrerad del i ens världsbild? Det är ingen lätt sak att svara på och jag kommer inte att kunna göra det här fullt ut, men grunden är en öppenhet för det okända. En nyfikenhet som ger en önskan om att vilja gå utöver de ”givna spelregler” man följer i det man uppfattar som sin verklighet. Det jag vill göra här är att försöka locka fram den nyfikenheten. Om vi utgår ifrån att du är en villig sökare, så kan vi ta ett exempel från den världsbild du redan har, den fysiska.

När vi tittar på en bild, utgår vi oftast från att den är 2-dimensionell till sin karaktär. I vilket fall om vi inte får förhandsinformation om annat.

Klicka och titta på bilden nedan. Jag säger dig att denna bild föreställer farao Tutankhamons dödsmask.

(Klicka på bilden för att förstora den!)

Om du tidigare inte stött på denna typ av bilder, s k stereobilder, är det troligt ( om du inte är öppen för nya upplevelser) att du inte håller med mig. Du skulle nog kunna strecka dig till att bilden består av en massa fornegyptiskt inspirerade figurer. Jag skulle fortsätta att hävda att du kan se dödsmasken och du skulle nu ställas inför valet att stanna kvar i det du upplever som din verklighet, eller vidga vyerna. Eftersom du nu som sagt är en öppen sökare skulle du vilja uppleva det jag upplever, särskilt då jag verkar så exalterad över att få berätta om min upplevelse. Din nyfikenhet tvingar din stolthet att böja sig genom att du tillåter dig göra mig till din lärare, en auktoritet, erkänner att jag kanske har en erfarenhet som du saknar. Upplevelser som du tror kanske skulle komma att vidga dina ramar för hur du upplever denna fysiska verklighet. I annat fall skulle du inte ens vilja lyssna på mig. Det är första steget.

Jag förklarar därefter hur du ska göra för att se denna dödsmask. Du ska inte titta på något specifikt streck eller prick på bilden, utan från ca 1 dm håll avslappnat bara stirra på bilden mer eller mindre ”rakt igenom den” tills ögonen nästan börjar gå i kors och allt blir suddigt. Detta kan ta många försök innan man kommer på knepet. Ju större vilja du har och ju större tro på det din auktoritet sagt, desto mer ihärdigt och tålmodigt kommer du genom praktiserande försöka. Även om du ger upp och inte lyckas är det troligt att du inte kommer att nöja dig med detta misslyckande, särskilt inte då du får reda på att många andra delar min upplevelse av denna del av den fysiska vakna verkligheten som den här ringa bilden utgör. Om du lyckas att se dödsmasken i mitten av denna bild är det troligt att du kommer att brista ut i uttryck som: ”Fantastiskt”, ”Oj!”, ”Wow!”, eller liknande. Detta då du märker att dödsmasken liksom sticker ut ur bilden. När du lyckats se den, kan du behålla blicken samtidigt som du sakta backar huvudet för att få en större överblick. Släpper du blicken, tappar du denna 3-dimensionella upplevelse av det du först trodde var en 2-dimensionell bild.

Du har härmed fått en ny upplevelse av bilden, en upplevelse som du tidigare inte haft. Denna upplevelse integreras nu i din uppfattning av den fysiska verkligheten och du kommer säkerligen genast vilja visa ändra vad du har upplevt. Andra kommer kanske, precis som du tidigare, vara nyfikna, säkerligen aningen skeptiska. Kanske någon är tillräckligt öppen föra att tillåta dig att bli en auktoritet och lärare till att vidga sin ”upplevelseram”.

Detta exempel är inget bevis på en andlig dimension, men förhoppningsvis har det fått dig, precis som med drömbilden i punkt 1, att fundera på om din verklighet är den rätta, om det är hela bilden eller om det kanske finns något mer.

Jesus säger i Bibeln att vi ska berätta om denna andliga dimension som finns parallellt med den fysiska. Något som han kallar Guds rike. Den för våra fysiska sinnen osynliga verklighet, men som är tillgänglig med våra andliga sinnen och som indirekt kan ta sig uttryck i den fysiska dimensionen.

Sanningen

Finns det något som en objektiv sanning, en absolut sanning, Sanningen med stort S? Eller är sanningen subjektiv? Det som är sant för dig är kanske inte sant för mig. ”Allt är relativt?” Jag tror att det begreppet med ren logik faller. Om allt är relativt förutsätter det att det görs till en absolut sanning om det ska ha något värde i sig själv. Annars blir det bara rent nonsens. Relativ (eller subjektiv) sanning är bara ett resultat på ramar som inte är tillräckligt vidgade till fullkomlighet, vilket som sagt endast är möjligt man objektiv observerar verkligheten utifrån. Objektiv sanning har företräde framför subjektiv, relativ sanning. Objektiv sanning, Sanningen med stort S är det som är sanning i ordets rätta bemärkelse. Sanning förutsätter ett mål, något som driver Sanningen till att just vara Sanning och finns det mål finns det mening. Eftersom Sanningen är allt som finns, så är sanningen också målet och driver sig själv. Sanningen är hur Bibeln beskriver Gud.

Även Jesus sa att Han är Sanningen och meningen. Dessutom sa Han att han är livet.

Sanningen behöver inte jämföras med något, då skulle Sanningen vara relativ och då är vi tillbaka i ett cirkelresonemang.

Jesus gjorde anspråk på att vara Sanningen, Gud själv. Den ende som har fullkomlig vetskap om den totala verkligheten eftersom Gud ser verkligheten utifrån. Endast Gud känner verkligheten fullt ut, vilket gör Gud verklig i ordets rätta bemärkelse. Gud är verkligheten, den sanna och således även meningen och målet. Därför är Gud den ende som känner din totala verklighet, din själs helhet.

Därför är det meningslöst och lyssna på någon inom skapelsen som säger sig ha sanningen? Jesus sa faktiskt inte heller att han hade Sanningen. Han sa inte han hade en väg till Sanningen. Han sa att han ÄR Sanningen, alltså har Guds identitet som Sanningen, meningen och därför även livet.

Jesus levde även upp till detta anspråk på att vara Sanningen själv, genom det han gjorde i form av under och mirakler, konsekvens i ord och handling ända till uppståndelsen från de döda. Han jämställde sig med den Gud som han menade har skapat hela de fysiska och andliga dimensioner även han påstod att vi rör oss i. Även många som inte tror att Jesus var Gud eller att han ens har funnits, ställer sig emellertid positiva till en andlig verklighet. Jesus uppfyllde en massa förutsägelser om sig själv från århundraden före sitt liv och på grund av allt detta finns i dag miljontals efterföljare till Jesus. Dessa människor säger sig ha en relation till Jesus i en växelverkan mellan den andliga dimensionen och den fysiska och det har pågått i över 2000 år nu. I dag blir fler människor Jesusefterföljare än någonsin tidigare i historien. Unga, gamla, rika, fattiga, kvinnor, män, olika nationaliteter och bakgrunder, sinnessvaga och intelligenta, uteliggare och professorer.

Jag har genom dessa vittnesbörd från Jesus lärjungar i går och idag, förskaffat mig denna uppfattning av verkligheten och ser Gud som Sanningen och därför är således Jesus av samma väsen, samma identitet i min världsbild. Sen är mina ramar inte tillräckligt vidgade för att förstå Gud, hela den som är verkligheten självt. Jag tillät en gång i tiden Jesus lärjungar bli mina lärare och auktoriteter. Jag prövade det som jag blivit lärd och upptäckte att dessa upplevelser inte bytte ut min uppfattning av den verklighet jag tidigare haft, utan vidgat ramarna för den. Jag hade i och för sig redan tidigare inkluderat den andliga dimensionen i min verklighet, men med hjälp av Jesu lärjungar genom historien fick jag hjälp att vidga ramarna även i denna dimension.

Ramarna

Din ram för hur du upplever den fysiska vekligheten har nu till viss till förändrats. Du har fått en djupare insikt och därmed en vidgad ”upplevelseram”. Möjligheterna till upplevelser blir nu rikare.

Detta rör sig emellertid fortfarande inom den fysiska dimensionen och de fysiska sinnena.

Mina ramar är ytterligare vidgade, då min uppfattning av verkligheten inkluderar den andliga dimensionen utöver den fysiska. Den dimension som för våra fysiska sinnen är en osynlig verklighet, men som är tillgänglig med våra andliga sinnen. Denna dimension påverkar inte bara en del av den fysiska verkligheten som i fallet med stereobilden, utan den påverkar HELA uppfattningen av verkligheten.

En sådan världsbild som inkluderar den andliga dimensionen är på så sätt rikare och djupare än den som bara rör sig inom den fysiska dimensionen, vilket visas i figuren nedan med två ”Upplevelseramar”

Som vi tidigare antagit finns det ju olika verkligheter inom den fysiska dimensionen, drömverkligheter och vaken verklighet, men man rör sig fortfarande endast i den fysiska dimensionen.

Om den andliga dimensionens ram skulle vara en del av den fysiska dimensionens ram, skulle den inte vara andlig. De ”andliga” upplevelserna och fenomen som mänskligheten upplevt i alla tider skulle därmed vara endast kunna upplevas med de fysiska sinnena, samt studeras och förklaras med fysiska modeller och redskap, men det har man inte kunnat.

Kan det finnas fler dimensioner än den fysiska och den andliga. Troligen inte då den fysiska representerar all materia. Helt enkelt det man kan skapa, omforma och uppleva med materiella verktyg, t ex dina fysiska sinnen. Den andliga dimensionen representerar motsatsen. Allt de du inte kan skapa, omforma och uppleva med materiellt verktyg.

Vad jag menar så är den andliga dimensionen och den fysiska två sidor av samma mynt. Du har till exempel en materiell fysisk kropp för att brukas i den fysiska verkligheten och, en icke-materiell ande kropp som du rör dig med i den andliga dimensionen parallellt. Den ena är förgänglig och den andra oförgänglig.

Din själ, ditt jag, din personlighet och identitet formas genom intryck av dessa två kroppar. EN liknelse med ett mynt:

Krona = Icke materiell ande kropp tillhörande den andliga delen av verkligheten, den andliga dimensionen.
Klave = Materiell fysisk kropp tillhörande den materiella fysiska delen av verkligheten, den fysiska dimensionen. Din själ är emellertid myntet som står för den totala verkligheten

Och som sagt så kan upplevelserna inom var och en av dessa dimensioner variera beroende hur vidgad ramen är för varje dimension, baserat beroende på individuella upplevelser. Den som har vidgat varje dimension till fullo har fullkomlig vetskap om den totala verkligheten, vilket ingen människa har eller för den delen ingen annan eller inget annat inom den totala verkligheten heller. Ett objekt i en skapelse blir automatisk subjektiv när den uppfattar sig själv och påverkar du resultatet, blir inte objektiv således. Därför kan ingen erhålla fullkomlig vetskap om den fysiska verkligheten, än mindre den andliga som är mer svåråtkomlig, så länge man själv är en del av denna skapade verklighet. Således är ingen själ inom denna totala verklighet fullkomlig. Endast Gud, skaparen till båda dimensionerna, den totala verkligheten har fullkomlig vetskap. Fullkomlig vetskap om den totala verkligheten innebär fullkomlig sanning. Skaparen står utanför sin skapelse (även om skaparen kan ha konstruerat den så att denne även kan agera inom den).
Men hur kan Gud vara objektiv, är inte även denne subjektiv i sin uppfattning av verkligheten?

To be continued...someday...

< Andlighet