Gud har gett våra jordiska föräldrar ansvar att vårda sina (och ytterst Guds) barn och spegla Gud (som egentligen alla människor skall).
Ni är världens ljus...På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. (Matt. 5:14, 16)
Föräldrarna har även i uppgift att...
...fostra och vägled dem efter Herrens vilja. (Ef. 6:4)
Barnet ser föräldrarna som sin förebild och sätter sin tillit, sin tro till dem. Till vem skulle de gå? På samma sätt borde varje vuxen tänka i förhållande till Gud.
Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. (Joh. 6:68)
När föräldrarna gör sin uppgift med Gud i fokus, utrustas deras barn med det som behövs för att leva så gott det går på jorden i denna tidsbundna dimension. Barnet får också en vägledning till en egen relation till Gud, sakta men säkert.
Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal. (Ords. 22:6)
Från att vara en förlängning av sina föräldrar, utvecklas självmedvetenhet och därefter kan barnet också utveckla en medvetenhet om Gud, vår himmelska förälder. Det sker i första hand genom att de jordiska föräldrarna (eller i andra hand andra vuxna, t ex Gudföräldrar) gör Guds vilja. Om det brister i detta led, finns det på grund av Guds nåd ändå hopp till en Gudsrelation.
Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. (Tit. 2:11 )
Hur kommunicerar då det lilla barnet med sina föräldrar? Jo, med primitiva språk som "joller" och senare "barnspråk". Vad mer kan barnet göra när den inte vet hur man talar ett mer avancerat språk anpassad för vuxenvärlden? Föräldrarna förstår ändå sitt barn och kommunicerar med både sådana enkla språk som vanligt språk" för att barnet ska mogna till ett fungerande liv på bästa vis. De förstår barnets behov, då barnet är "skapat" genom dem och eftersom de själva genomgått en utveckling från barn till vuxen. De kan ibland låta tillgjort och lustigt när vuxna, då och då även ordlöst, kommunicerar med småbarn, men att småbarnen själva låter på liknande vis är förstås helt naturligt. På samma vis är vi, fastän vuxna i vår värld, småbarn i Guds rike och Gud är vår förälder som vi sätter vår tillit till, vår tro. När Gud oss vårdar, förbereds vi för det eviga livet i den himmelska dimensions eviga rike.
Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet. (Hebr. 10:10)
Eftersom vi är i barnstadiet i förhållande till vår himmelske förälder vet vi barn inte alltid hur vi ska kommunicera och vårt mänskliga vuxenspråk räcker inte alltid till, även om Gud som den himmelske föräldern förstår våra behov bättre än våra jordiska föräldrar förstår oss. Han är Skaparen av allt som syns och inte syns.
Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. (Rom. 8:26-27)
Just därför kan även vårt till synes mogna jordiska vuxenspråk te sig som joller för Gud. För att hjälpa oss när vårt joller inte räcker till för att uttrycka det vi vill inför Gud, kan vi få hjälp genom att be Gud att få tungotalet, en av Guds andliga gåvor.
Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud. (1 Kor. 2)
Gud ger oss detta "andliga språk" som hjälper oss i och fördjupar relationen till vår himmelske förälder. Via vår ande, som inte enbart är bunden till vår fysiska kropp, kommunicerar våra själar, våra "Jag", med Guds heliga Ande.
Om jag ber med tungor är det min ande som ber, medan mitt förnuft är overksamt. (1 Kor. 14:14)
För att ytterligare få en fördjupning i denna andliga kommunikation kan vi be om den andliga gåvan att tolka tungotalet.
Därför skall den som talar med tungor be om förmågan att tolka sitt tal. (1 Kor. 14:13)
Vi går från vårt begränsade jordiska joller till obegränsat andligt "barnspråk".
När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. (1 Kor. 13:11)
En dag när vi blir fullkomliga och möter Gud fullt ut i den himmelska evighetens rike, kommer till och med detta språk vara omoget och överflödigt. Gud och hans barn kommer då känna varandra fullt ut.
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. (1 Kor. 13:12)
Tungotalet är en kommunikation mellan himmel och jord, det oändliga och ändliga, Gud och människa, under den tid vi lever här på jorden.
Tungotalet, det skall tystna...när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. (1 Kor. 13:8, 10)
Bland andligt stängda vuxna människor och även vissa troende, som fortfarande jollrar, vare sig det är till Gud eller inte, ter sig tungotalet ibland som dumheter, omognad eller någon psykisk svaghet.
Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: ”Ni är galna.” (1 Kor. 14:23)
Men, bara omogna gör omogna omdömen. Oftast är det den första av dessa två grupper som ser detta som total galenskap, de ser ju allt som har med bejakande av sin Gudsrelation som en dårskap.
Dårarna tänker: "Det finns ingen Gud." (Ps. 53:2)
Vissa i den troende gruppen förstår inte detta med tungotalet.
Ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. (1 Kor 14:2.)
Ibland raljerar dessa människor över vissa av sådana manifestationer av "övernaturlig" karaktär, som utgår från Skaparen.
Andra gjorde sig lustiga och sade: ”De har druckit sig fulla på halvjäst vin.” (Apg. 2:12-13)
En troende tungotalsmotståndare kan liknas vid en baby som jollrande försöker förklara för sina föräldrar att den inte har möjlighet till vidare språklig utveckling, vilket givetvis beror på avsaknad av den insikt en förälder äger i frågan.
Den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont. (Hebr. 5:13-14)
Hos andra troende, samt vissa andligt öppna och sökande människor kan tungotalet och liknande "övernaturliga" manifestationer istället bli till ett vittnesbörd som leder personen vidare på vägen i sin Gudsrelation.
I sin häpnad visste ingen vad man skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad betyder detta?” (1 Kor. 2:12)
I första hand är emellertid tungotalet till för personlig uppbyggelse i relationen till Gud.
Den som talar med tungor bygger upp sig själv. (1 Kor. 4:4)
Det finns således andra andliga gåvor som är mer viktiga i sociala sammanhang.
Men den som profeterar bygger upp församlingen. Jag vill gärna att ni alla talar med tungor men helst att ni profeterar. Att profetera är bättre än att tala med tungor, såvida man inte kan tolka sina ord så att församlingen blir uppbyggd. Nej, bröder, vad hjälper det er om jag kommer till er och talar med tungor men inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? (1 Kor. 14:4-6)
Du som har tungotalet, var dock glad och tacksam för denna Gudagivna gåva som hjälper dig till andliga mognad och förberedelse för ditt eviga liv hos Gud. Alla troende har inte tungotalets gåva, men det är inte heller tecknet på att du är ett Guds barn.
I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: ”Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga: ”Jesus är herre”, om han inte är fylld av den heliga Anden. (1 Kor. 12:1-3)
Du kan alltså vara ett troende Guds barn även om du inte fått tungotalets gåva. På samma vis är du inte mindre människa om jollrar än om du talar på vuxet vis. Men, tungotalet ger på ett särskilt sätt en fördjupning av din relation till Gud. Så har du inte denna gåva, be Din himmelske förälder om att få den och du ska få den.
Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom? (Luk. 11:10-13)
Gud välsigne dig!
När jag precis skrev färdigt allt detta tog jag min mobiltelefon och såg där dagens Bibelord i min app och tyckte verserna var väldigt passande och upplevde i min ande att jag skulle lägga till dessa från 1 Kor. 13:2...
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
< Frågor och svar